Det här är som du som läser bloggen vet en berättelse om vad som händer i Nelsons liv, skrivet ur en hunds perspektiv. Men idag är det Leif som skriver själv.I går kväll släppte Moa, vårt Barnbarn taget. Efter att ha kämpat tillsammans med Elin och Mattias sen den 30 september då hon föddes. Villes lillmatte fick aldrig komma hem. I går bestämde hon själv att det fick vara nog med intensivvård och sånt. Kl 16.25 lämnade hon sjukhuset och for iväg dit vi inte kunde följa med.
6 kommentarer:
Oh, Leif det var verkligen tråkigt att Moa inte längre finns ibland er! Jag hade ingen aning om att allt inte var i sin ordning.. Att mista ett barn är så svårt att ta till sig då man tänker sig ett långt liv tillsammans.
Många tankar går till er i denna svåra stund.
Kramar!!
Många tankar till Er i denna svåra stund. Många tassar och kramar ifrån Rosa med familj i Undersåker
Tänker på er i denna svåra stund.....
Oj så hemskt tråkigt. Tänker på er hälsn Smilla med flock
Ingen förstod vart Du blev av
men fast Din vagga är en grav
tror jag Du fann en öppen dörr
som barnen gör
Till rum med änglar att få se
dom lär Dig leka, ser Dig le
Åh - om jag kunde vara med!
Det är Dig jag älskar
En del av texten från " Jag vill alltid älska" Carolas barnviseskiva
Men det finns inga ord som är tillräckliga...
Vi tänker på er.
Kramar från
Elin och Fixa
Skicka en kommentar