Kallt ute men varmt i Fridas rum.

Jag tycker det har blivit kallt ute, -10 och hemskt lite under-ull. Vi har precis kommit in efter en tidig kvällspromenad. Brr
Vi har fått nya vanor, husse matte och jag! På söndagar blir det ingen morgonpromenad. istället är det Sök, eller om det var Spök- träning. I går var det definitivt spök träning. Två tvåbeningar att springa och leta upp, fast dom inte var gömda. Det tog ett tag innan jag förstod vad husse ville att jag skulle göra. Det var först när "Maggan" Hjälpte till som det gick att begripa.
Nästa vecka hoppas jag att jag får leta upp någon som är gömd på riktigt.
Jag har förresten fått en ny vana till. Att skälla tills Frida vaknar och öppnar dörren, så att jag kan hoppa upp i hennes säng och sova förmiddag.
Det har blivit så trevligt här hemma, Frida är nästan alltid hemma. Hon tyker inte att  Frisbee är så kul som jag tycker, jag försöker fortfarande komma på med vilken leksak som hon vill leka med. Strutsen eller Elefanten?
Det blir inga bilder idag, dom vill inte ladda upp sig. Men jag fixa det en annan dag.
Då ska ni få se bilder där jag springer fortare än kameran kan knäppa.

Sov gott, det ska jag göra.

Här kommer en Video som husse och jag hittat på nätet

Undrar om det finns någon låt som passar till en Fieldspaniel Video :-)

Det har hänt mycket sen sist

 Sen vi bloggade senast husse och jag, har det hänt mycket. Snön har gjort sitt första besök i Umeå och Jag trodde t o m att min snöhög hade kommit tillbaka, men så var inte fallet.

Vi har börjat med en ny aktivitet i skogen. Den heter sök och går ut på att leta upp bort-tappade personer i skogen t ex matte. Det kluriga är att vi hundar ska leta på ett sätt som tvåbeningar förstår. Inte bara springa fram och hitta den borttappade. Det är en massa nya saker att tänka på. Rutor, rullar, tomslag, stigvakter, godis mm. Det som är lättast att tänka på är godis!

Idag kan jag inte vara med på sökträningen, för nu är vi i Solna igen. Det var Alla helgons dag i går, så vi var och hälsade på vid Moas grav. Det var fint med alla ljusen och blommorna. 

Jag och Ville trivs som vanligt tillsammans och roar oss kungligt. Inte så att vi jagar älg, men några tjejer har vi allt träffat :-).

Vi har alltså varit i Stigtomta och hälsat på hos Ada, Kiwi, Murklan och Lars (min son). Det var lite spännande att träffa honom.

här är också en stillbild på knodden, en riktig tuffing. Han är rätt kaxig för att bara vara fem veckor.

Vi avslutar med en bild som visar hur lätt det är att fotografera två hundar på Järvafältet.

Så är man pappa då!

En son blev det, vill någon se underverket och den ömma modern, klicka här.
Jag kommer att göra ett besök senare i höst när  jag kan se lillen  i ögonen och berätta en del viktiga hundsaker som en Field behöver veta.

Här i Umeå går livet sin gilla gång, tvåbeningarna rustar för vinter och jag hjälper till. Bär kvistar och kollar att allt blir ordning på. Och så fixar jag med lekarna, men det är inte lätt - mina homans är ganska trögstartade. Och dessutom är mina mjukisdjur borta allihop, får man inte ha såna att tugga på och kasta upp i luften bara för att man har blivit pappa?? Jag fattar ingenting. Men om det är lillen som ska få dom så har jag inga invändningar - det finns kuliga kuddar och surgoda strumpor och sega sulor - så det så!

snabbare än kameran

Vi som gillar disco.

I morgon är en viktig dag! Frida kommer hem från Haiti. Är det  städning här hemma  i kväll? Retorisk fråga kallas det visst.
Sen är det kanelbullens dag i morgon också. Det är en av husses bästa dagar, har han bakat? Nu kom det en sån där fråga till.
Matte och jag har letat igenom hela huset för att hitta ett riktigt varmt täcke åt Frida. Hon kommer nog att frysa i alla fall, men då får jag värma henne. Jag har också valt ut fina kuddar med tofsar i hörnen, verkligen intressanta tofsar.

 Men nu vill jag avsluta med att hälsa till Ville och hans flock!

Gula blad och frost!

Vad händer på hösten? Löven trillar av, det blir kallt att sitta i bilen och så regnar det mest varje dag. Fast idag har det varit en fin höstdag. Och efter att det slutat regna igår så plockade vi in dom sista äpplena. Jag hjälpte till på mitt vis :-)
 Det är inte utan att jag saknar Ville, det är lite för lite hundbus här hemma. Jag får inte ens upp dörrarna själv :-( Jag fattar inte hur det går till, tips mottages tacksamt.
Om en ca en vecka ska jag visst bli pappa. Undrar hur det går med pappa dagar? Hade jag bara fått chansen tror jag att jag skulle kunna göra någon nytta. Husse och matte är däremot övertygade om att Ada och dom andra tjejerna fixar det där med valpar utan min inblandning. Det finns fina bilder på Ada här.

Bilden är från förra helgen när jag hjälpte matte med blommorna.

I övrigt har det varit en skräpvecka jag har varit småsjuk ända tills i fredags och då sprang jag in i en pinne och fick ett sår på ögat. Nu är det är bara att ta nya tag, hoppas på att husse hittar på något roligt i veckan. Varför inte ett litet viltspår eller en riktigt lång promenad i kullaskogen. Nästa måndag kommer Frida hem, undrar om hon minns hur kallt det kan vara i Umeå i Oktober? Hu

Bad, pinnar och utställning.

Nu har det gått ett bra tag sedan jag skrev i bloggen. Husse har haft fullt upp. Han har hjälpt till att inviga botniabanan. Matte och jag var och tittade på. Men det enda vi såg var hemvärnets musikkår. Och dom kom liksom inte ända fram till tåget. Och inga band klippte dom heller. Det gjorde någon som hette Kungen. Men när han kom hade vi redan gått hem. 

Nu ska jag berätta om något mycket viktigare, dagens besök på Örnsköldsviks Brukshundsklubb. Vilket trevligt ställe. Först så satt vi utanför plastbanden i några timmar, det är det man ser på bilderna. Sen ropade en trevlig kvinna upp nummer 53, och då fick matte och jag gå innanför plastbanden. Där fick jag träffa en som hette domaren. Henne fick jag hälsa på. Sen fick jag  godis tills jag viftade på svansen. Efter det sprang matte och jag runt innanför plastbanden en stund, först runt, runt och så fram och tillbaka. Det var det roligaste!   Och som avslutning tittade  hon domaren på mig och sa att jag var fin. Det vet jag redan sa matte! Både matte och jag tyckte att domaren var snäll. 

Efter utställningen åkte vi in till Örnsköldsvik för husse behövde nya pinnar, han hade visst kastat bort sina gamla. Husse och jag har inte riktigt samma smak när det gäller pinnar, han vill ha tunna och smala som han står och viftar med. Jag tycker att en gammal pinne från skogen, som man har i munnen, är mycket bättre. 

Där borta är domaren

Här ser man plastbanden

klicka på bilden så ser du mig mitt i sjön.

Här är en bild från förra veckan, då vi var i Blacke, som synes var det trångt på stranden. Det var BARA JAG som badade. det fanns tvåbeningar och fyrbeningar i alla stugor men endast en badare. Det var en härlig helg med långa promenader både med och utan koppel. Vi hittade trattkantareller och alla fick god mat, undertecknad har lyckats förhandla till mig riktig mat. Hjärta, lever och ris kokt i god buljong. Husse och matte  fick Abborre, mandelpotatis och Trattkantarellsås. Rena Nobelmiddagen.

Helena har ringt.

Här kommer några flera bilder från fieldspecialen. Den första är från Söndagen, när vi gick promenad runt Ånnabodasjön. Vi hundar fick prova på olika saker Apportering, Viltspår, Rallylydnad och Att ha roligt på utställning. 

På den andra bilden sitter husse och Ada och samtalar om viktiga saker. Det är jag säker på! Jag var och hälsade på hos Ada för 3 Veckor sedan. Helena hämtade mig i Solna, och vi for i full fart hem till Ada och de andra tjejerna. Sen hade jag egen Weekend semester tillsammans med Ada. Jag tror att det är det Ada berättar om. Och om någon vill veta vad vi gjorde så rekommenderas ett besök  här.   

 Här är ännu en bild på Ada och är det någon som vill se ännu fler bilder på den här snygga fielden, och en massa andra bilder från specialen klicka här. Där finns även bilder på Simon, Smilla, Lova och många många fler, samt tvåbeningar som gör olika saker. Typ sitter, springer och håller tag i svansar. Och Vill du se ännu flera bilder klicka här.

Ett äventyr i Ånnaboda

Nu är vi hemma igen efter Fieldspecialen. Det blev ett större äventyr än husse och matte trodde på förhand. Dom fick lära sig massor med saker om hundar. Saker som dom inte visste och en del som dom borde vetat. T ex att vi inte får äta vindruvor och russin!
Sent på Fredagkväll kom Helena på besök till vår stuga och finputsade min frisyr. De är viktigt med detaljerna när man ska bli utställd.

Eftersom det var första gången Matte och jag blev utställda, så fick vi titta noga på hur det gick till. Och i början gick det riktigt bra. Ända tills hon domaren kom och hälsade.

Efter att vi hade sprungit om kring där tillsammans med dom andra Fieldarna i öppenklass, blev det dags för dom rutinerade killarna, och sen Veteranerna. Och så alla tikar så klart. Det var kul att se.
För att lyckas på Utställning så ska man gilla att visa upp sig, och det är inte min starka sida ännu. Så jag fick bara springa en gång.
Mina bästa grenar är nog saker som har med vatten att göra. simma och dyka och hämta saker. Och det kan jag göra hur många gånger som helst. Fast det var det ingen tävling i den här gången.

Efter att ha sovit tungt en hel natt, blev det dags för Söndagens aktiviteter. Och då fick jag göra några riktigt kul saker. Apportera +++++, Rallylydnad+++och så fick matte en massa tips om vad en tvåbening ska göra när det är utställning. Så att vi hundar tycker om Showen.
Sen avslutades det hela med att jag åt upp husses korv.

Jag avslutar med en bild på Ada och en på syrran(smilla). Det kommer flera bilder en annan dag. Nu är det dags att sova.

Vem är hare?

Nu är det full koll på vad som händer i helgen! Husse putsar på mina klor och Matte rycker päls så att tussarna ryker. I morgon bär det av söder ut igen. För vilken gång i ordningen? Men får jag bara åka bil så är jag nöjd. Ett viltspår, eller varför inte en badsjö, när man kommer fram så är min dag räddad. Den här gången blir det Fieldträff i Ånnaboda.
I går blev jag hare. Tvåbeningarna joggade omkring i skogen med mig som farthållare. När jag lessnade på att vara hare och ville ta det lugnt,  så som riktiga löparharar gör (det var i uppförsbacken) då protesterade båda två. Kan dom inte springa själva? Om det ska vara så viktigt med en jämn fart!
Jag har förresten fått en speciell sele att ha när det är motion. Sen har jag min Favoritsele, den blå! När jag har den på mig så vet jag att det är älgspår på gång :-). Sen har jag också min flytsele, den är orange, men  den har jag bara på mig när jag åker båt.

Som syns på bilden har jag fått en specialmössa, den är till för att värma öronen. Nä nu luras jag. Det hände en liten olycka med rakapparaten, så jag fick ett skrubbsår på hakan. Så för att inte klia på såret så har jag mössa.

Här är en lurig sak till, sist vi stannade i Sundsvall hittade jag den här kompisen. Han luktar inte hund och han rör sig inte, Det kallas att vara staty. Verkar rätt tråkigt.